Tankar om förlossningen och att bli mamma
Av Sandra Nordin 27 Jan 2012 klockan 00:38. Kategori: Graviditeten | 6 Kommentarer »Jag har inte märkt av gravidhormonerna så mycket (att vara känslig, börja gråta åt minsta lilla osv) men det kan väl bero på att jag fortfarande äter Sertralin haha. Däremot har jag ju gravidtankar, som jag antar att dom flesta gravida har nångång. Om förlossningen, amningen, vad som händer sen, om folk kommer slita och dra i bebisen, om barnet är/blir sjukt osv eller om det händer något med mig..
Jag har läst boken ”Att föda” och är inne på ”Att möta förlossningsrädslan” nu, jättebra böcker. Är dock inte särskilt orolig över förlossningen (okej, ibland får jag små ångestattacker men samtidigt tycker jag att det är spännande), bebisen ska ju ut så är det bara, det är inget man kan komma undan. Så det är bara att möta smärtan och krysta ut lilleman när han känner sig redo att möta världen. Eftersom jag tar blodförtunnande sprutor så är det inte säkert jag får ta epidural (måste gå ett visst antal timmar sen jag tog sista sprutan) men det gör inget eftersom jag helst vill föda utan. Hade tänkt klara mig på lustgas och kanske ett bad. Ska höra vad barnmorskan har att säga om TENS också, det låter skönt. Mest för att få vilseleda smärtan lite och tänka på annat. Massage och akupunktur låter ju också skönt men jag vet inte om jag tycker det när jag har ont. Så vi får se. Vill ha så lite folk i rummet som möjligt (inga läkarstudenter eller annat folk, jag är ingen provdocka), dämpad belysning och jag vill att barnmorskan förklarar precis i detalj vad som händer hela tiden och peppar mig.
När tiden är inne vill jag att mamma skjutsar mig och Johan till Sunderbyn, om mamma vill (okej hon skulle göra det fastän hon inte ville) så vill jag gärna att hon är med hela tiden förutom i förlossningsrummet då bara dom som Måste vara med får vistas i rummet haha. Johan ska stå vid mitt huvud hela tiden och helst hålla käft, ska han säga något så ska det vara positivt och peppande annars får han vara tyst. Har funderat över sen avnavling men jag vet inte? Vad gjorde ni? Har läst att det ska vara bra. Sen vill Joppe klippa navelsträngen så det kan han väl få göra ; ) Det jag är mest rädd för är bristningarna men jag kommer skriva i förlossningsbrevet att barnmorskan ska göra allt för att undvika dom. Sen vill jag lära känna lillen, äta, vila och få hjälp att komma igång med amningen i lugn och ro innan vi får besök och sånt.
Ni har säkert märkt att Zativa inte längre bor här, hon bor hos svärmor av olika anledningar. Dels för att hon trivs mycket mycket bättre där med två stora schäfrar och en stor gård sen blir det för mycket när lilleman kommer till världen. Det räcker med lilla Pixilina, hon är så pass krävande med all medicinering och sjukdomar. Pixie kommer såklart fortfarande ALLTID att komma i första rum för mig, fast i framtiden får hon dela sin plats med lilleman. Mamma ska ta hand om henne i början tills vi kommit igång lite här hemma :-)
I det stora hela vet jag precis hur jag vill ha allting, jag kanske låter som ett kontrollfreak men det skiter jag i. Jag kommer aldrig i livet att lämna bort lillen den första tiden utan han kommer följa med mig vart jag än går. Jag kommer inte lämna bort honom förrän jag känner mig trygg i det så att börja surra om att få vara barnvakt kan ni alla glömma haha. Vill jag ha barnvakt så frågar jag men det lär inte ske på ett väldigt bra tag, jag vet många som har haft problem med det där. Att känna sig tvingade att hitta på grejer för att folk vill vara barnvakt. Det kommer jag aldrig göra. Vill man kramas med honom så får man hänga med mig och Johan också! Åtminstone i samma hus : )
Något jag däremot har funderat på är bilåkning. Jag har en otrolig respekt för bilar med tanke på att jag var med om en stor bilolycka när jag var ett år som höll på att kosta min mamma (mig, mormor, moster och kusin) livet samt krocken jag och mamma var med om nu i Maj som har gett mig ont i nacken och gjort mamma halvdöd och sen då krocken som farmor och farfar var med om 2002. Farmor och två till dog. Jag kommer vara hönsig när det kommer till min bebis i en bil, så är det bara. Som tur är så kommer vi för det mesta färdas med vagn eftersom vi bor så pass centralt. Och om vi måste åka bil nånstans så lånar jag mammas, eller ber hon skjutsa. Det handlar mest om min egna rädsla, men den kommer säkert avta när lilleman blivit lite äldre.
Summan av kardemumman är att jag kommer bli världens bästa mamma och Johan kommer bli världens bästa pappa till just vårat barn. Vi kommer säkert begå en hel del ”misstag” och ta en hel del omvägar när det gäller vissa saker men det är precis vad jag vill göra. Lära mig att vara mamma till just mitt barn! Han kommer precis i rättan tid också, oj vad barnvagspromenader, poolhäng, babysim och annat bus vi ska hitta på. Det kommer bli en underbar sommar! Och tänk vad skönt att slippa alla graviditetskrämpor.. herreminjävlaGUD så härligt att bli människa igen. Och förlossningen både längtar och gruvar jag mig för, jag vill känna hur det känns. Det är ju lite spännande och skrämmande på samma gång. Det kommer säkert göra ont men det kommer vara värt det, och jag tänker att om alla andra klarar det så klarar jag det fan också. Jag får ju min lilla bebis och jag slipper vara gravid! Men nog kommer jag sakna magen ibland, det är så mysigt med alla rörelser.
Lilleman: Även fast jag har klagat mycket under graviditeten så längtar vi jättemycket efter dig och även fast inte din pappa vill ha fler barn efter dig så lovar jag att fixa en lillasyster (eller lillebror såklart, men jag vill gärna ha en flicka också) åt dig om några år när jag har glömt bort hur denna graviditet var. Pappa kommer mjukna ska du se. Och den dagen du vill göra som honom och börja slåss på en matta (kampsport) så kom ihåg att vad han än säger så är balett lika coolt. Om du skulle födas med en sjukdom eller ett handikapp så kommer jag älska dig lika mycket, men då måste du ge mig lite tid att googla och läsa på i början så jag kan ta hand om dig så bra som möjligt. Du måste vara snäll med Pixie men annars får du leva rövare och hålla oss vakna bäst du vill. Om du får ett nej av mig när du blir äldre så får du garanterat ett ja av din far. Bara ett tips. Vilka vägar du än väljer att gå i livet så kommer vi att stå bakom dig, det måste du alltid veta. Och när du blir tonåring ska jag se till att vi har ett stort hus så du får bo på övervåningen och leva om bäst du vill med dina polare. Resten kan vi ta sen när du har lärt dig prata och lyssna.



















