Jag har inte märkt av gravidhormonerna så mycket (att vara känslig, börja gråta åt minsta lilla osv) men det kan väl bero på att jag fortfarande äter Sertralin haha. Däremot har jag ju gravidtankar, som jag antar att dom flesta gravida har nångång. Om förlossningen, amningen, vad som händer sen, om folk kommer slita och dra i bebisen, om barnet är/blir sjukt osv eller om det händer något med mig..

Jag har läst boken ”Att föda” och är inne på ”Att möta förlossningsrädslan” nu, jättebra böcker. Är dock inte särskilt orolig över förlossningen (okej, ibland får jag små ångestattacker men samtidigt tycker jag att det är spännande), bebisen ska ju ut så är det bara, det är inget man kan komma undan. Så det är bara att möta smärtan och krysta ut lilleman när han känner sig redo att möta världen. Eftersom jag tar blodförtunnande sprutor så är det inte säkert jag får ta epidural (måste gå ett visst antal timmar sen jag tog sista sprutan) men det gör inget eftersom jag helst vill föda utan. Hade tänkt klara mig på lustgas och kanske ett bad. Ska höra vad barnmorskan har att säga om TENS också, det låter skönt. Mest för att få vilseleda smärtan lite och tänka på annat. Massage och akupunktur låter ju också skönt men jag vet inte om jag tycker det när jag har ont. Så vi får se. Vill ha så lite folk i rummet som möjligt (inga läkarstudenter eller annat folk, jag är ingen provdocka), dämpad belysning och jag vill att barnmorskan förklarar precis i detalj vad som händer hela tiden och peppar mig.

När tiden är inne vill jag att mamma skjutsar mig och Johan till Sunderbyn, om mamma vill (okej hon skulle göra det fastän hon inte ville) så vill jag gärna att hon är med hela tiden förutom i förlossningsrummet då bara dom som Måste vara med får vistas i rummet haha. Johan ska stå vid mitt huvud hela tiden och helst hålla käft, ska han säga något så ska det vara positivt och peppande annars får han vara tyst. Har funderat över sen avnavling men jag vet inte? Vad gjorde ni? Har läst att det ska vara bra. Sen vill Joppe klippa navelsträngen så det kan han väl få göra ; ) Det jag är mest rädd för är bristningarna men jag kommer skriva i förlossningsbrevet att barnmorskan ska göra allt för att undvika dom. Sen vill jag lära känna lillen, äta, vila och få hjälp att komma igång med amningen i lugn och ro innan vi får besök och sånt.

Ni har säkert märkt att Zativa inte längre bor här, hon bor hos svärmor av olika anledningar. Dels för att hon trivs mycket mycket bättre där med två stora schäfrar och en stor gård sen blir det för mycket när lilleman kommer till världen. Det räcker med lilla Pixilina, hon är så pass krävande med all medicinering och sjukdomar. Pixie kommer såklart fortfarande ALLTID att komma i första rum för mig, fast i framtiden får hon dela sin plats med lilleman. Mamma ska ta hand om henne i början tills vi kommit igång lite här hemma :-)

I det stora hela vet jag precis hur jag vill ha allting, jag kanske låter som ett kontrollfreak men det skiter jag i. Jag kommer aldrig i livet att lämna bort lillen den första tiden utan han kommer följa med mig vart jag än går. Jag kommer inte lämna bort honom förrän jag känner mig trygg i det så att börja surra om att få vara barnvakt kan ni alla glömma haha. Vill jag ha barnvakt så frågar jag men det lär inte ske på ett väldigt bra tag, jag vet många som har haft problem med det där. Att känna sig tvingade att hitta på grejer för att folk vill vara barnvakt. Det kommer jag aldrig göra. Vill man kramas med honom så får man hänga med mig och Johan också! Åtminstone i samma hus : )

Något jag däremot har funderat på är bilåkning. Jag har en otrolig respekt för bilar med tanke på att jag var med om en stor bilolycka när jag var ett år som höll på att kosta min mamma (mig, mormor, moster och kusin) livet samt krocken jag och mamma var med om nu i Maj som har gett mig ont i nacken och gjort mamma halvdöd och sen då krocken som farmor och farfar var med om 2002. Farmor och två till dog. Jag kommer vara hönsig när det kommer till min bebis i en bil, så är det bara. Som tur är så kommer vi för det mesta färdas med vagn eftersom vi bor så pass centralt. Och om vi måste åka bil nånstans så lånar jag mammas, eller ber hon skjutsa. Det handlar mest om min egna rädsla, men den kommer säkert avta när lilleman blivit lite äldre.

Summan av kardemumman är att jag kommer bli världens bästa mamma och Johan kommer bli världens bästa pappa till just vårat barn. Vi kommer säkert begå en hel del ”misstag” och ta en hel del omvägar när det gäller vissa saker men det är precis vad jag vill göra. Lära mig att vara mamma till just mitt barn! Han kommer precis i rättan tid också, oj vad barnvagspromenader, poolhäng, babysim och annat bus vi ska hitta på. Det kommer bli en underbar sommar! Och tänk vad skönt att slippa alla graviditetskrämpor.. herreminjävlaGUD så härligt att bli människa igen. Och förlossningen både längtar och gruvar jag mig för, jag vill känna hur det känns. Det är ju lite spännande och skrämmande på samma gång. Det kommer säkert göra ont men det kommer vara värt det, och jag tänker att om alla andra klarar det så klarar jag det fan också. Jag får ju min lilla bebis och jag slipper vara gravid! Men nog kommer jag sakna magen ibland, det är så mysigt med alla rörelser.

Lilleman: Även fast jag har klagat mycket under graviditeten så längtar vi jättemycket efter dig och även fast inte din pappa vill ha fler barn efter dig så lovar jag att fixa en lillasyster (eller lillebror såklart, men jag vill gärna ha en flicka också) åt dig om några år när jag har glömt bort hur denna graviditet var. Pappa kommer mjukna ska du se. Och den dagen du vill göra som honom och börja slåss på en matta (kampsport) så kom ihåg att vad han än säger så är balett lika coolt. Om du skulle födas med en sjukdom eller ett handikapp så kommer jag älska dig lika mycket, men då måste du ge mig lite tid att googla och läsa på i början så jag kan ta hand om dig så bra som möjligt. Du måste vara snäll med Pixie men annars får du leva rövare och hålla oss vakna bäst du vill. Om du får ett nej av mig när du blir äldre så får du garanterat ett ja av din far. Bara ett tips. Vilka vägar du än väljer att gå i livet så kommer vi att stå bakom dig, det måste du alltid veta. Och när du blir tonåring ska jag se till att vi har ett stort hus så du får bo på övervåningen och leva om bäst du vill med dina polare. Resten kan vi ta sen när du har lärt dig prata och lyssna.

Idag (eller igår) gick vi in i vecka 32 (31+0).. har dock ingen magbild att visa då är jag är hos mamma just nu. Ska fixa det imorgon :) Nu får det dock gärna gå lite saktare så jag hinner fixa allt innan bebis kommer. Börjar känna mig rejält stressad då det är ganska mycket kvar.. förra veckan köpte jag iallafall en jättefin badbalja och lite annat, vet inte om ni är intresserade av att se bilder på sånt? Eller har jag många blivande mammor som läser? :)

Skötbord, madrasskydd, spjälsängsskydd, fårskinn och handdukar är beställt och när skötbordet kommer ska det målas och fixas till : ) Behövs bara en skötbädd, lite fler påslakan och örngott och sen är den delen klar.

När lönen rullar in så ska jag på apoteket och köpa allt man kan behöva där (febertermometer, salvor osv.. ge mig gärna tips på vad som kan behövas till en nyfödd) och det som är kvar att köpas är babyskydd, babysitter (har hittat en enkel svart), blöjor, amningsbehåar, filtar, bitleksaker och lite mer kläder som vi behöver i början. Utöver det så ska barnvagnen hämtas (sen ev. om det behövs köpas något till den) och så måste jag hitta en skötväska som INTE kostar flera jävla tusen och som även Johan kan tänkas gå och bära på. Sen är det nog inte så mycket mer vad jag kan komma på just nu :) Babyvakt och lite annat ska vi få av snällaste Nadia.

Nu när jag får det svart på vitt så känns det inte så stressigt längre, vi har ingen matstol heller men jag vet vilken jag vill ha (en som lilleman kan växa i och ha så länge han vill) men det tar vi sen.. är ju inget man behöver i början ändå.

Annars mår jag bra! Känner mig lite otymplig och får ont i ryggen så fort jag anstränger mig men annars så. Lergiganen funkar kanon och allt såg bra ut hos barnmorskan idag – som vanligt!

Ända sen vi fick spjälsängen så har jag varit på jakt efter en sänghimmel, var inne på en sänghimmel med stativ som är till för just spjälsängar men dom jag hittade kostade minst 800 spänn (ink. frakt och stativ) och det kändes lite väl snordyrt. Så jag sket i det och tänkte att en sån man hänger i taket får duga. Jojo. Lika dyra dom ju! Och Ikea hade ingen helvit.. blev halvt deprimerad men så idag råkade jag ramla in på en sida med en vit sänghimmel för 99(!!!) spänn. Nedsatt 60%, vad är oddsen liksom? Nu vet jag ju inte hur den ser ut i verkligheten men jag är säker på att den kommer duga till lilleman. Är ju mest för min skull ändå:)

Finns här <<< om nån mer är intresserad, passa på!

Idag har vi varit på ultraljud igen och vi fick bekräftat att det är en liten pojke : ) Ungefär 1,5 kg väger han nu. Har mått riktigt riktigt illa flera dagar och nästan bara legat, men läkarn tyckte jag skulle prova Lergiganen som jag har hemma för det ska tydligen hjälpa mot illamående och yrsel så jag ska börja med dom idag. Kanske kan man bli människa igen! Just nu är jag i full gång med att hjälpa mamma att flytta, hon ska bara byta lägenhet till den bredvid så det går ganska smidigt. Vi började igår och nu är nästan alla grejer flyttade.. lite småplock kvar bara, fix i nya lägenheten och sen utstädning :-) Då vet ni vad jag pysslar med!

Eller ja, egentligen går jag in i vecka 31 imorgon men det känns som att den lär se likadan ut då haha. 29+6 idag. På torsdag ska vi till Spec MVC och få se våran lilla skrutt ordentligt igen:) Om ni undrar varför magen är blå på första bilden så är det blåmärken från sprutorna. En pina att ta spruta varje kväll nu då jag är blå överallt.. gör ont, men det går :) Har börjat få en hormonrand också.. ser ni? Fast den syns knappt..

SF-måttet sist jag var hos BM var 28 så nu jävlar börjar jag bli stor. Magen går inte utåt så jättemycket men den är HÖG som fan, har svårt att röra mig för att jag är så fet (speciellt när jag ska sova.. svårt att hitta en skön ställning), måste gå upp och kissa flera gånger per natt eftersom mini ligger och trycker på blåsan, sen har jag ont i revbenen.. foglossningar får jag bara när jag rör på mig. Huvudvärken (Visst inte är det farligt att ta panodil?) och illamåendet går i vågor.

Började må så dåligt av järntillskottet så nu har jag uppehåll en vecka för att sen prova igen. Kanske går det bättre om jag tar dom innan jag ska sova :-) Annars mår jag bra haha! Har börjat tänka på förlossningen också och bestämt mig någorlunda hur jag vill ha det, tar det i ett eget inlägg sen.

Köpte just nya blommor till köksfönstret. Enda stället i hela lägenheten där jag alltid har levande blommor (förutom orkidén som står på köksbordet utan blommor sen några veckor tillbaka.. men bladen ser fina ut så jag försöker övertala mig själv att den kommer återhämta sig), problemet är bara att dom jämt dör. Brukar ha vita blommande blommor men dom är väl fina sådär en vecka sen måste jag kasta dom. Så nu försöker jag en sista gång. Med gröna växter, dom kan väl fan inte vara så svåra att ta hand om kan jag tycka. Kanske börjar bli dags att inse att mormors och mammas gröna fingrar inte gick i arv till mig.

Kom å  tänka på en sak igår, som jag vill säga är en typisk tjej-grej men som säkert drabbar lika många killar. Det här med att hålla fast vid någon som får en att må dåligt. Det är vad jag har gjort hela mitt liv (som ni vet, har tagit upp det tidigare), trots att ALLA sagt åt mig att springa för mitt liv och aldrig ens titta åt det hållet igen så har jag lik förbannat gått tillbaka gång på gång på gång på gång. Som om dessa snubbar hade ett gummiband runt mig. Och varenda gång jag har gått tillbaka så har jag förlorat en liten del av mig själv. Jag tror det är tre killar. Kanske fyra. Låter mycket men under hela min livstid fram tills jag träffade Johan. Vissa har haft ett starkare grepp än andra. Men felet låg egentligen inte hos dom utan hos mig. Jag kunde inte styra över hur dom betedde sig, det var och kommer aldrig att bli mitt ansvar, men däremot kunde jag styra över hur dom behandlade MIG. Jag accepterade att bli behandlad som skit, dom fortsatte och vips så var jag fast i en ond cirkel. Nånstans ville jag vara där också, det var en trygghet på något konstigt vis.

Det är så tråkigt att se att så många andra gör precis likadant som jag gjorde. Jag vill bara dyka upp som gumman i lådan och förklara att för helvetes jävla fan ryck upp dig, öppna ögonen, läs boken dumpa honom och inse att du är värd så himla mycket mer. Men jag vet att man inte lyssnar, det är något man måste komma på själv och det tar tid. Det handlar nog om att inse sitt eget värde. Spelar ingen roll vilka sorts relationer det gäller egentligen.. vänskap som kärlek. Inte heller vad problemet är, våldtäkter, misshandel, droger, maktmissbruk, bråk, alkoholproblem, psykisk misshandel, otrohet.. många brukar uttrycka sig att ”jamen han är världens finaste kille när han inte tar droger.. eller dricker.. eller slår mig” eller ”vi har det jättebra och mysigt tillsammans så länge vi inte bråkar”.. no shit. Skulle det vara meningen att man ska tänka så och bortse från det negativa, så skulle folk aldrig behöva göra slut. Alla har vi ju våra problem, vissa går att lösa och vissa inte. Eller ja, det finns ju större och mindre problem. Att exempelvis leva med en drogmissbrukare eller alkoholist gör en medberoende även fast man aldrig skulle erkänna det själv.

Jag har t.e.x. tagit avstånd från många av mina vänner p.g.a för mycket skitsnack, så fort nån lämnade rummet så började snacket om den personen och det är inget jag vill vara en del av. Och bara att jag tog avstånd från det gjorde att jag växte i mig själv, jag visade vart jag stod och jag stod upp för mig själv. Ibland måste man göra uppoffringar.

Att vara kvar i ett förhållande för barnens skull, husets skull eller ekonomins skull är inte heller ett alternativ. Det är så jävla destruktivt. Hellre leva ensam och snålt i en liten etta och vara LYCKLIG säger jag då. Det är det enda som spelar roll. Att gå tillbaka till en snubbe som har noll respekt för dig och kallar dig för fitta varje gång du vänder ryggen till eller som bara svarar i telefonen när han inte har något bättre för sig.. ja, du hör ju själv. Och nej, det finns inte bara en kille här i världen. Så fort du tar bort personen som får dig att må dåligt från scenen så kommer du upptäcka alla andra. Det är så himla viktigt att rensa bland sitt sociala nätverk så man kan lägga energin på dom som verkligen förtjänar den. Kom ihåg det. Vi är alla värda det bästa för just oss :)

Beställde ett Playstation 3 till Johan för nån dag sedan som nu finns för avhämtning på Coop. Tyckte att det var dags för Johan att få något.. jag gillar ju att lägga pengar på lägenheten men jag tror inte det är sådär jätte ömsesidigt haha. Men självklart har jag en baktanke.. jag får lugn och ro. Att leva med Johan är som att leva med 98 duracellkaniner i en liten kartong. Och som plus i kanten så får jag ha datorn ifred ; ) Lite pang pang kan jag leva med, däremot kom jag på att vi måste spara till en ny tv så den vi har nu kan få flytta över till sovrummet. Känner på mig att det kommer bli nödvändigt när jag sen ska amma dygnet runt :-)

Vid jul, tröttaste vovven i stan

Jag är uppe tidigt idag.. har sovit riktigt dåligt inatt, men nån timmes sömn tror jag väl att jag har fått. Gick upp där vid åtta för att ta postafen och panodil.. måste nämligen åka och lämna ett blodprov som blev fel sist jag var hos barnmorskan och jag ber till tusen att jag slipper spy under den korta stunden.

Känner för att åka iväg till en stuga eller husvagn några dagar och bara köra skoter och mysa utomhus. Saknar våran stuga uppe i Råstrand just nu.. hade varit mysigt att åka dit med Johan och några till :) Dock var den så satans stor så jag hade lätt kunnat ta med mig två-tre fotbollslag. För stor mao!

Efterlängtad brödrost i samma serie som min vattenkokare : ) Från mammis

Kökshanddukar.. Johan fick också en som han är så stolt över ”Gör det nu, så slipper du sen” från mammis

Jättefin ram som så småningom ska innehålla bilder på mini, från Johans pappa med familj

Smaker till sodastreamern (måste komma ihåg att köpa en ny kolsyrepatron!) från Johans pappa med familj

Svindyra påslakan som jag velat ha i över ett år, från mammis

Vita ljuslyktor till hallen från min gudmor och lila till vardagsrummet från Johans syster

Underbar filt från mammis

Doftljus som luktar underbart och som man dessutom kan använda som bodylotion när det är smält, från mammis

Vita och svarta ljus från moster : )

3 jättefina hängande ljuslyktor från mammis