SANDRA NORDIN

Okej jag ska skippa pitemålet. Men det är många av er som undrar varför jag inte längre lägger ut bilder på mig själv etc. Jag lovar att jag ser precis likadan ut som jag brukar men min hjärna fungerar inte riktigt som den ska sedan en tid tillbaka. Det kanske ni har märkt? Jag skriver knappt något personligt alls now days. Det händer inget speciellt i mitt liv nu (förutom två grejer som jag inte kan berätta ännu) och därför finns det heller inget att berätta. Jag klär mig i princip likadant hela vintern (jeans ute och mjukisar hemma) så jag skulle kunna ta en bild på mig själv och visa upp samma jävla bild dag efter dag, men hur kul är det? Jag är verkligen ingen vintermänniska. Det är på sommarn jag mår bra. Sol. Värme. Sena nätter. Långa fester. Goda drinkar. Mackor på stranden. Uteservering. Promenader. Soluppgångar i gräset med någon man tycker om. Grillad mat. Listan kan göras lång.. 

Jag hatar att må dåligt, jag hatar att visa mig svag. Men man måste tillåta sig själv att må dåligt ibland, för annars vet man inte när man mår bra. Som läget är nu så pallar jag ingenting. Inte sjukgymnasten och inte psyktanten. Jag vill inte framstå som en person som bara mår dåligt och klagar. Jag vill promota att man ska tänka positivt, må bra, ha roligt och leva livet. Jag har rensat bland mina "vänner" och det är det bästa jag någonsin har gjort. Skitsnack och människor som har problem/mår dåligt är inget jag vill ha i mitt liv. Jag har försökt hjälpa dessa människor i flera år men när dom inte lyssnar så får någon annan ta över.

Som ni också vet så har jag inte direkt haft tur i kärlek. Dom flesta (inte alla!) killar jag har varit tillsammans med har varit Svin. I somras träffade jag en kille som fastnade på min hjärna. Jag insåg ganska fort att detta inte var någon bra kille eftersom han bara hörde av sig på helgerna. Men jag tyckte om honom och kunde inte stå emot. Varje helg till och från i ett år. Och varje söndag raderade jag honom från min telefon och facebook så att jag inte skulle kunna svara eller ringa honom när helgen närmade sig men på något sätt hamnade jag alltid där ändå. Jag har varit med honom två gånger nykter, men då var han full. Varje morgon jag vaknade var han borta. Nu har jag varit nykter i 4 veckor och inte pratat med honom en enda gång. Jag är stolt. Men jag saknar honom, det gör jag. Varför? Jag vet inte.

Anyway.. suddigt inlägg, jag vill bara säga att jag kommer att komma tillbaka. Bilder kommer. Jag måste bara hitta tillbaka till mig själv först. Tills vidare får ni nöja er med shoppingtips och liknande. All kärlek till er : )